• Aster

    Astrar har många skepnader, från stora fyllda blommor till stjärnflikiga prästkragelika. Från lågväxande på våren till ståtlig höstprakt. Det finns mer än 250 aster-arter, i regnbågens alla färger det som är gemensamt för dem är ett guldlysande ansiktet i blommans mitt.
    Det vetenskapliga namnet Aster kommer från det grekiska ordet för "stjärna" och syftar på blommornas form.

  • Malva

    Malvasläktet har 30-100 arter.
    Malva tycker om väldränerad jord, till och med något torr och mager. En idealisk plats är längst bak i en solig rabatt. Den blir i regel 60-100 cm hög, men en del arter, som Malva sylvestris, kan bli 150 cm. På vintern får malva aldrig stå i sur eller blöt jord. Ett annat problem som malva kan råka ut för är rost. Det är en svampinfektion som orsakar brungula anhopningar av sporer på bladen. Låt inte detta hindra dig från att köpa växten till trädgården, eftersom sjukdomen inte är så värst vanlig och kan behandlas med biologiskt svampdödande medel.

    Släktnamnet Malva kommer av grekiskans malakhe (göra mjuk), vilket kan syfta på dess mjukgörande effekt som läkeväxt eller dess mjuka behåring. Namnet Malva användes redan av Hesiodos, 700 f. Kr. Svenska namnet kattost omnämndes redan i de medeltida läkeböckerna, namnet kommer troligen från fruktens likhet med en ostform.

  • Kärleksört

    Här besöks den av många humlor.

    Kärleksört är en perenn som tillhör familjen fetbladsväxter. Tidigare räknades kärleksörten till släktet fetknoppar. Arten innehåller dock arter med många olika utseenden.

    Trivs i full sol i väldränerad jord. Tål torka. En av våra bästa höstblommande perenner. Utmärkt till snitt och torkning. Blommorna är vita, rosa eller purpurfärgade och badverket kan vara från grönt till mörk purpur.

    Kärleksört användes enligt Retzius (1806) mot liktornar och brännsår, och han skriver också att "Allmogen har med denna Örten hwarjehanda skrock". Den ingick i farmakopén, som Telephii herba, radix, men redan 1868 skriver Nyman att den gått ur bruk, men han påpekar dock att krossade blad kan lindra svedan vid brännsår.

    Artnamnet telephium ska syfta på Telefos, kung i Mysien, som då han sårats svårt av Akilles botade sig genom att lägga blad av kärleksört på såren. Det svenska namnet kärleksört har den, enligt Nyman (1868), fått för att den ansågs kunna spå i kärleksfrågor.

  • Pion

    En pion är lättskött och vill gärna stå på samma plats i många år.
    Läget bör vara soligt, men lätt skugga går också bra. Jorden ska vara djupgrävd, väldränerad och näringsrik. En lerjord med mycket kompost eller barkmull är toppen.

    Knölen ska planteras grunt, toppen på knölen ska inte hamna djupare än fem till sju centimeter under ytan. Står den för djupt kan blomningen utebli.

    En pion som blommar dåligt eller står på fel plats kan flyttas, även om myten säger annorlunda. Gräv upp hela rotklumpen på hösten och dela den (dela alltid gamla pioner när de flyttas). Tänk på att inte plantera pionen för djupt.

    Pion behöver inte mycket gödsel, en gång på våren räcker. Vattna alltid om våren är torr. Klipp bort bladen sent på hösten, när de vissnat ner, så minskar risken för bladsjukdomar.

  • Paradisbuske

    Kolkwitzia amabilis
    Får en riklig mängd rosa blommor under försommaren. Växer snabbt upp till en stor och ståtlig buske.

  • Klätterros - Flammentanz

    Härdig, lättodlad och rikblommande.

    Flammentanz har ett kraftigt växtsätt, först rakt upp och sedan med bågböjda grenar. Höjden landar någonstans mellan 3 och 5 meter. Härdig till zon 6. Den angrips sällan av skadesvampar.

    Rosen måste bindas upp.

  • Ringblomma

    Det är en lättodlad växt. Så frön på våren när jorden blivit tillräckligt varm. Det går också att odla i kruka utomhus. Läget skall vara soligt. Man bör gallra plantorna till 20-30 cm avstånd, det har jag aldrig gjort dock, mina står väldigt tätt men de blommar mycket ändå. Ringblomman vill inte stå för blött. Klipp av vissnade blommor efterhand så kommer det snart fram nya.
    De blommar länge, sent fram på hösten och frösår sig mycket lätt.

    Ätbar och användbar ört.

    Skörda kronblad från blommor som precis öppnat sig.Använd sedan kronbladen nyskördade eller bred ut dem på lämpligt underlag för torkning. Både torkningen och förvaringen av de torkade kronbladen skall vara i mörker för att de skall behålla färgen. Smaken är inte stark utan ringblommorna används mest för att sätta lite färg på maten. Prova i tex. omelett, soppor, frukt- och grönsakssallad. Mycket vackert i kombination med örter av blå färg som exempelvis gurkörten. I potpurrier ger ringblomman lite mer färg åt det hela. Man kan också tillverka sin egen massageolja genom att låta kronblad dra i olja. Dessutom är ringblomman både en bra bifoderväxt och en färgväxt som ger en gul nyans.

    Örten var förr en ansedd kärleksört. Den spelade en betydande roll i den invecklade trollformel som skulle avslöja för unga flickor vem deras tillkommande var. Att drömma om ringblommor var ett mycket lyckosamt tecken och bara anblicken av dem kunde skingra mörka tankar. Den har fått symbolisera sympati och tillgivenhet, i glädje och sorg. I Indien flätades kransar av ringblommor som prydnad för gudar och gudinnor.

    Egyptierna betraktade ringblomman som en ungdomsbevarade ört.

  • Julros

    Julrosen, Helleborus niger, har vita blommor.
    Den kan börja blomma i november, eller vänta till februari-april, beroende på vädret. Höjd ca 30 cm.

    Fina hybrider finns också. De har stora, lätt nickande blommor i de mest varierande färger. Vitt och rosa liksom rött i nyanser från ljusrött till nästan svart. Eller gräddgult och blågrått!
    De flesta julrosor har dessutom ett vackert, vintergrönt bladverk.